|
Huskatterna
Jag och min sambo Göran köpte våran första katt bara ett par månader efter vi träffats, det var "Råttan" som ni ser på bilden brevid. Sedan dess har det bara ökat i antal och vi är överens om att det är en av de bästa husdjur man kan ha.
Våra katter är som våra familjemedlemmar och de har alla sina egna härliga personligheter.
Tanken med att avla på katter växte fram med tiden och nu har vi kommit en bit på vägen. Att avelsdjur hemma är inte alltid det enklaste och det är absolut ett plus om alla i familjen är med på konceptet.
Trots att vi har relativt små barn flyter det på bra. Lite extra passande är det alltid eftersom katterna inte alltid kan vara på samma ytor med tanke på löp mm.
Våra huskatter däremot lever på som vanligt och de kommer och går som de vill och alla kissarna i hushållet är lika mycket älskade.
Här kan du läsa mer om våra huskatter
Maximus "Kungen" är en av våra huskatter härhemma. Han är en ganska stor kille som gärna hämtar hem ett par åkersorkar varje vecka. Vi köpte honom som kattunge medans jag väntade mitt första barn. När sedan min dotter Emilia föddes och kom hem blev de bästa vänner redan från början.
Där Emilia låg, låg Maximus. De har växt uppsedan de båda två var bebisar och nog har de speciell kontakt de två.
Annars är han en störtskön katt som inte stressar upp sig över lite. Förövrigt har han förmodligen mer än 9 liv, han strosar lugnt fram vid vägkanten och låter sig inte skrämmas av bilar. Därav smeknamnet Kungen som han fått av mina kära grannar, i Maximus värld är han regent....
Pysen, våran lilla hittekatt från Grimsta IP. Under året -04 spelade min sambo fotboll i Brommapojkarna. Under en träning berättade en av tränarna att det strök omkring en kattunge runt träningsanläggningen.
Efter avslutat träning en eftermiddag gick alla grabbar in för att duscha och under Görans plats i omklädningsrummet kröp denna lilla lilla pojke fram. Han var då ca 4 veckor gammal och väldigt mager och åtgången. Vi tog självklart omedelbart hem honom, tanken var att vi skulle placera om honom med mitt hjärta veknade ganska fort. Under bilfärden hem bröt han sig ur kartongen (vi hade ingen kattbur med oss vid tillfället) och klättrade upp i mitt knä och spann, spann och spann.
Då var det beslutat att han skulle bo hos oss, och vilken katt han har blivit. Han har ett hjärta av guld och är en av de absolut snällaste katter jag mött. .........
|
