Bloggen

Hej alla kattvänner, uppfödare, kattungeköpare mfl.

Välkomna in till min alldeles egna blogg som jag tänkte skriva i när jag har tid och tankar som måste fördrivas.

Hoppas du får en trevlig stund och kanske ett gott skratt.

Mvh Jessica

2 mars

Katteri, vem ide var det ?

Ja vems ide var det egentligen, såklart det var min och inte min sambo Göran som startade det här med katter. Det var noga planerat och jag försökte tänka på det mesta men det går inte föreställa sig HUR mycket det kan vara ibland.

Man råkar ju ut för alla möjliga tänkbara saker, människor mm.

Ta det här med tester tex. Vid starten viste jag precis hur jag tänkte och ställde mig till alla dessa tester vi skall göra på våra kära katter, men med tiden och lite mer erfarenhet så förändrades bilden helt. Frågorna blir många ibland. Hur mycket ska vi testa egentligen ? Vad säger resultaten i slutändan när tex HCM kan visa sig när de fyllt 5,6 eller 7. Vi kan ju inte vänta med att avla på våra katter tills de är för gamla. Jag detta ämne kan man ju diskutera ihjäl sig om.

Just nu består mina dagar av att städa kattlådor och hålla reda på vilka katter som skall ha vilken mat och vilka som skall vara här och där, vilka som inte skall träffa varandra osv.

Det kan ibland bli extra klurigt när man har 2 hjälpsamma barn som gärna vill vara snälla och hjälpa till med kattlådor och matning mm. Men jag måste ge en eloge till mina barn som är otroligt duktiga och lyssnar till mina regler om stängda dörrar, rätt spade till rätt kattkåda mm.

Just nu med 2 kullar kattungar, en ny katt i katteriet, 2 fertila hanar och löpande honor är det väldigt mycket.

Men va sjutton jag måste säga att trots mycket jobb så är djuren det roligaste jag vet och njutningen av att titta på nöjda mätta kattungar sovande i en hög slår det mesta. Jag älskar det jag gör och jag tror faktiskt ingen sade att det skulle vara lätt alla gånger.

Kramar från en kattokig tant.

18 februari

En uppfödare, mamma, sambo...........

Jag fyller i år 31 och är en "tjej" kvinna som sysslar med det mesta känns det som. Jag mamma, sambo, vän, avbytare, vän, uppfödare ja listan kan göras lång.

Vad ska man egentligen titulera sig som när man träffar nytt folk.

Jag kom ihåg när jag fick mitt första barn och min identitet "försvann". Jag var inte längre Jessica utan Emilias mamma. Jag tyckte det kändes väldigt underligt första tiden men vande mig rätt fort och började själv kalla mig Emilias mamma.

Ju äldre man blir desto fler titlar samlar man på sig verkar det som.

Senaste titeln är ju nu uppfödare och herregud vad det nu innebär. När får man egentligen kalla sig uppfödare och vem bestämmer..........

Ja det finns ju inte riktigt några regler för det men när man fått sitt stam namn tillhör man ju uppfödarligan känns det som.

Hur som helst kommer jag spinna vidare på uppfödarkänslor framöver. En uppfödares tankar och funderingar helt enkelt.

Och dom kan vara både långa, korta, knasiga mm mm....

Ha det så gott kramar Jessica och missarna.

Tillbaka till första sidan